Husby träff ockuperades söndagen 15 januari som protest mot flytten av Husby träff, men framförallt i ilska över de senaste årens politiska utveckling som totalt exkluderat Husbybefolkningen från besluten. Ockupationen fick fullt stöd på ett förmöte samma söndag som hade samlat ett 60-tal personer, många som representanter för skilda lokala organisationer.
Ockupationen avslutades två veckor efter dess inledning. Beslutet om att lämna träffen fattades av Husby kräver respekt (namnet på den sammanslutning av individer som genomförde ockupationen) och Röda Korset som hyr lokalerna i Husby träff. Förhandlingarna med Röda korset sköttes av en delegation som gemenamt utsetts på kvällens stormöte och beslutet att avbryta ockupationen, med villkor om att Röda korset offentligt skulle annonsera en ny dialog och eventuell omförhandling kring träffens framtid, togs också efter bred diskussion på stormöte.
I denna text vill vi beskriva vår syn på ockupationen och dess resultat. Ockupationen inleddes som ett ställningstagande mot flytten av Husby träff, men har sin bakgrund i de senaste årens nedskärningar och brist på dialog. Det som stod på spel, och motiverade beslutet att avbryta ockupationen fredligt, var därför långt större än frågan om träfflokalen.
Vi anser att ockupationen har varit en stor framgång. Under de 14 dagar som Husby träff stod öppet för Husbybefolkningen dygnet runt, skapades en träffplats för unga och äldre över alla nationalitets- och ortsgränser som samlades kring soffor och bord för att prata samhällsfrågor eller helt enkelt umgås. Stämningen präglades av att träfflokalen var ockuperad, vilket gav läge för intressanta diskussioner som är svåra att forma på beställning. Många besökare upplevde att de tack vare ockupationen fick en starkare sammanhållning med människor från sitt bostadsområde, och att våra två veckor tillsammans gav nya vänskaper som kommer att leva långt efter ockupationen. En sådan gemenskapskänsla är grunden för att skapa trivsel och värme i vardagen, men också avgörande inför fortsatta samtal och strider med makthavare.
Ockupationen har, menar vi, också förmedlat ett kraftfullt budskap om att Husbys och Järvas boende inte accepterar att deras liv styrs utan deras påverkan. Genom att tydligt markera att vi inte längre tänker sitta tysta medan politiker skissar Husbys framtid har vi ingett hopp i oss själva och respekt i våra beslutsfattare. Husby står inför en rad avgörande processer och beslut, där Husby strukturplan sticker ut extra i sin betydelse. De kommande besluten, där vi kräver att lokalbefolkningen ska ha en given plats att tala och påverka, kommer att vara starkt påverkade av Husbybornas envisa kamp. I denna kedja av protester har ockupationen en viktig plats. Att den planerade privatiseringen av Husbybadet, som förberetts och diskuterats under lång tid, nu har dragits tillbaka är bara det första kvittot på att gemenskap och ihärdighet lönar sig.
Vad gäller Husby träff så har vi fått Röda Korset att inleda en dialog med fler boende i Husby för att ta reda på människors inställning till flytten. Om Husbys befolkning enas kring ståndpunkten att dagens lokaler är bättre och mera önskade än den före detta krogen, har Röda Korset lovat att inleda en omförhandling med Svenska Bostäder om Husby träffs framtid. Vad effekten av en sådan omförhandling blir är det ingen som vet idag. Vi menar dock att denna dialog och eventuella omförhandling är ett steg i positiv riktning och är fast beslutna att driva kravet om Husbys träffs kvarblivande i dagens lokaler så långt som situationen tillåter. I detta arbete förväntar vi oss att alla boende stöttar varandra och sluter upp gemensamt, för bara om vi är samlade finns en riktig chans att få våra viljor igenom.
Stärkt sammanhållning och nya relationer, ett bättre utgångsläge inför fortsatta relationer till beslutsfattare och nya förhandlingar om Husby träffs framtid - allt detta och ännu mer är de konkreta effekterna av ockupationen. Men detta var varken ett avslut eller startskott för Husbys arbete för större makt och rättvisa. Det var bara ett naturligt nästa steg i den intensiva kamp som blivit vårt områdes kännetecken och stolthetskälla. Vi lämnade vårt medborgarhus med flaggan i topp, bestämda att i fortsättningen organisera oss ännu bredare för att aldrig mer bli överkörda!
/Husby kräver respekt